Han var inte min
han var ett lån
från någon annan
någon annan som
inte visste att jag
snyltade hela tiden
hela tiden var han
som min, han växte
in i mig och blev
blev en del av mig
trots att det var fel
var jag glad att ha
att ha honom i mig
med mig på resan
vi gjorde tillsammans
tillsammans var vi
alltid, jag så ängslig
att mista din Längtan |
|
Det spritter i
mina sju kroppar
de far tygellöst än hit och än dit
tryggt förbundna med auratrådar
ger de sig ut på oanade äventyr
besöker platser som senare skall
kännas igen av mitt ovetande jag
|
|
|
Han finns
han är beviset på att jag lever
att jag existerar här och nu
oftast slumrande och till föga besvär
men då och då ger han sig till känna
vaknar, oroar sig och skriker, nej
vrålar ut sina känslor och sin vilja
men till vad nytta, när får han som han vill
måste han inte alltid dra sig tillbaka med
oförättat ärende, skamset krypa in
till slummern i sitt tallkottsbo
|
| Längtan
sprider
ut sina vågor
utan resultat
trots födelse i ljus
och förhoppning
blir han lottlös
och försummad |
|
